Okej, nu har det gått förfärligt lång tid sedan vi skrev sist. Lite synd, tycker vi båda. Men vi har helt enkelt bara inte haft någon tid. Med mycket skolarbete, planering inför J:s flytt, och diverse andra pågående projekt, har vi inte hunnit alls. Men jag tänkte bara kika in och tala om att vi kommer tillbaka! Säkert ganska snart.

Vi har inte träffats på två och en halv månad. Det är ovanligt lång tid. Och tiden har kantats med smärta, sorg och en del irritation. Det blir lätt så, att det blir fel när man måste upprätthålla sitt förhållande på telefon då när man inte är tillsammans. Fast, jag tror nog att det stärker vårt förhållande mer än det skadar det. För man måste verkligen vara hundra procent ärliga med varandra. Och dessutom måste man lita på varandra fullt ut. Annars fungerar det inte. Och vi lär oss, sakta men säkert olika tekniker för att få ha det här stabila förhållandet vi faktiskt har, trots vår relativt unga ålder.
Men det ordnar sig snart, för om bara några månader flyttar J så mycket närmre L. Då får vi träffas ungefär varje dag. Och det är klart vi funderar över hur vårt förhållande kommer se ut då. Men det är nog bara så att vi får vänta och se. Att träffa varandra så ofta, efter att bara träffats som högst en gång i månaden, blir en stor omställning. Men det klarar vi. För vi är vi. Och vi är så starka tillsammans att jag bara tror den här flytten kommer göra det starkare. Bättre. Tryggare.
Man måste nog bara se till att inte ta varandra för givet när man alltid har varandra. Men det är jag säker på att vi aldrig kommer göra. Vi är inte såna.

I alla fall. L är för tillfället i Polen. En resa med skolan som hon väntat på hur länge som helst. Och trots att både hon och jag tycker det är otroligt jobbigt och hemskt att vi inte kan ha kontakt på samma sätt som i vanliga fall. Så ordnar det ju sig. Och jag hoppas hon har det trevligt och får lära sig och uppleva saker.
På torsdag kommer hon hem igen, och det känns bra för mig. Jag längtar.
Jag saknar hennes röst.
Men mest av allt saknar jag henne. Så det gör ont. Och det är så långt tills vi får träffad ingen.
Men kanske, bara kanske, går det att ordna tidigare. Jag håller på och smider lite planer. Haha.

Nu har ni fått en liten uppdatering om hur det är med oss.
Vi hoppas förstås det är bra med er och att ni haft en fantastisk vår!

Många pussar och kramar (och vi hörs snart!).

J

Bildinlägget kommer! Vi har båda sjukt mycket hemma, bara. Men vi lovar er bildinlägg inom kort, kanske även annat.

Sköt om er!
Kramar och pussar till er.
/J & L

Fina, fina läsare!
Vi vill önska er en alldeles underbart fin alla hjärtans dag!
Ta till vara på dagen.
För trots att det är sant som alla säger, att man ju ska älska varandra varje dag, så kan man ju i alla fall ta denna dagen till att fira att man älskar varandra!

Vi firar vår kärlek på distans. Men nästa vecka träffas vi och då ska vi fira!

En miljon pussar och kramar!

Kärleksfulla hälsningar
/J och L

Hej igen!
Det var några dagar sedan jag skrev ned mina rader här. Men den senaste tiden har jag inte alls mått bra, och därför inte haft någon ork att skriva.

Men från och med nu är jag tillbaka som vanligt igen.
Och gissa om jag har mycket att skriva om?

Idag, blir det dock bara ett inlägg. Men jag lovat er att det kommer bli fler, redan i morgon.

I alla fall. Idag var jag ju alltså i skolan. Och vi har denna vecka en temavecka. Och temat är respekt. Idag hade vi besök av två kommunpoliser som pratade om vad respekt är, hur en konflikt uppstår och en massa sådana relaterade saker. Men dessa poliser försökte vara lite smarta, och på ett provocerande sätt, flera gånger under föreläsningen säga "gay" om olika saker. Jag, blev inte det minsta provocerad. Trots att jag är homosexuell. Jag tyckte mest det var roligt. Men så har jag ju en lite lättare syn på gräs grejen. En klasskamrat, däremot, som sagt bredvid mig, blev mycket irriterad på detta, trots att hon själv inte är homosexuell.
Och när vi diskuterade detta, blev hon nästan frustrerad över att jag inte tyckte samma. Över att jag inte alls höll med om att det var kränkande. Hon nästan gav mig åsikter, som jag "måste" tycka. Och det kändes så otroligt fel.
Men nu tänkte jag fråga er, hade ni blivit provocerade? Eller hade ni som jag, bara tagit det som en rolig sak.
Och så, var det rätt eller fel av poliserna att på detta sätt försöka provocera fram någon slags reaktion?

Jag hoppas ni har en trevlig tisdagskväll!

/J

Fittstyrkeläsare!
Hur resonerar ni kring Grotescos låt "Bögarnas fel"? Vad tänkte ni när ni hörde den första gången? Anser ni det okej att göra en låt med sådan text, eller tycker ni det är oacceptabelt?

Vi är nyfikna på hur Ni tänker, så ni som känner för det - lämna gärna en liten kommentar med din personliga åsikt.

Kram på er!
/J och L

Ville bara säga att jag noterat felet vid kommentering. När man klickar på "kommentera här" dyker alltså alla inlägg upp, istället för enbart det som ska kommenteras. Lämnar du en kommentar blir den dock enbart synlig vid det inlägg du valde att kommentera.

Men felet är alltså upptäckt, och jag ska imorgon försöka åtgärda det.
Ha en fin kväll!
/L